Schnauzern anses vara den ursprungliga schnauzern, och från den har riesen och dvärg senare utvecklats. Schnauzer eller – som den förr kallades – strävhårig pinscher gick också ofta under benämningen råtthund. Det mest utmärkande från början för denna hund var att det inte fanns just något särskilt utmärkande för den.

Möjligen står de tyska råtthundarnas ursprung att finna i de hundar som man har gjort skelettfynd av i Sydtysklands torvmossar, därav kallade torvhundar eller torvspetsar. Fynden är lämningar från pålbyggnads-kulturer som daterar sig ca 14 000 år tillbaka i tiden. Det finns målningar från 1400-talet där man kan se ursprunget till vår tids schnauzer avbildad.

 

Man brukar anse Bayern i Sydtyskland som den plats där den ursprungliga schnauzern framavlades. De var rejäla, ganska orädda gårdshundar och de fick göra rätt för sig genom att vakta men framför allt genom sin utomordentliga förmåga som råttfångare (orsaken till att man började kupera öron och svans var för att förhindra råttbett). Omutlig trohet, självständighet, robusta och oömma har gjort hundar av denna typ helt oumbärliga och deras ursprungliga typ och storlek har knappt förändrats.